tisdag 30 mars 2010

Wennström visar vägen

Ola Wennström visade upp en riktig fotbollsnörd-accessoar i TV6-studion under kvartsfinalen i Champions League mellan Bayern München och Manchester U.

Istället för vad som är vanligt, att ha en näsduk i bröstfickan på kavajen, valde Ola som synes att köra med ett rött kort.

Snyggt! säger Yorath och tackar så mycket för tipset ...

Synade...

Det var någon gång i gränslandet mellan 70- och 80'tal. Frank Zappa var på plats i det Tyskland som på den tiden hette Väst-Tyskland för att underhålla, det kan ha varit i München, Hamburg eller om det var i den delen av Berlin som låg på "rätt" sida av muren.
Tusentals tyskar var på plats för att se Baltimores stora son framföra bland annat sin tills då största hit Bobby Brown. Den påtagliga otåligheten innan konsertens början byttes snart mot en ännu tydligare förväntan då Herr Zappa på utsatt tid klev in på scenen och närmade sig sin mikrofon. Men i stället för Hey there, people, Im Bobby Brown, They say Im the cutest boy in town fick åhörarna höra Zappa viska lite försiktigt Sieg Heil i micken. Av förståeliga skäl blev det en aning oroligt bland publiken, lite flackande blickar och "Scheiße, was bedeutet er?". Zappa gjorde ett nytt försök, lite högre denna gången: Sieg Heil!
Fortfarande med en viss skepticism bland publiken, det stora gensvaret ville inte riktigt infinna sig.
Först på tredje försöket, när han tog sats enda bakifrån och med full kraft skrek Sieg heil hände något. Människorna i salen kastade tvekan och klentrogenhet åt sidan, ett antal högerarmar åkte upp i luften och ett unisont SIEG HEIL slungades tillbaka mot scenen.
Frank Zappa svarade direkt med att fräsa You did it again you bastards! innan han lämnade scenen och åkte tillbaka till hotellet...

måndag 29 mars 2010

Efterlysning!

Har någon hittat en timme?
Timmen försvann mellan kl. 02.00 och 03.00 natt till söndag 28 mars, den innehöll 60 minuter och är djupt saknad.

Hittelön utlovas!

P.S. Det går bra att vid tillfälle skicka den på mail.

En liten undran



Varför väcker denna plåtskylten ett aldrig så litet vill-ha-begär hos Yorath...?

söndag 28 mars 2010

Dagens YouTube fynd

Den som letar han hittar. Gräver man riktigt djupt i gömmorna på YouTube kan man hitta både det ena och det andra. Yorath rotade runt lite på tuben och hittade sin fästmö M i denna bortglömda klassiker från gissningsvis 1989...

lördag 27 mars 2010

En person, två identiteter IV


Hardy "Hårde Hardy" Nilsson, tränare Djurgården hockey
Nick Lowe, Jesus of cool

fredag 26 mars 2010

Essensen i Rock'n'Roll

Essensen i rock'n'roll är inte endast feta riff, dubbla bastrummor och tunga basgångar. Lika viktigt har det enda sedan Elvis dagar varit med image och utseende, den krydda som gör rockmusik mer spännande, ofta farligare och ibland även bättre än vad det skulle vara om man endast hade det ett par öron hör att förhålla sig till.
Föreställ er ett Sex Pistols som såg ut som The Osmonds, ett Sisters of Mercy som anammade Herreys looken fullt ut med vita chinos, färggranna skjortor och gyllene skor eller ett Motörhead som utseendemässigt inte gick att skilja från Westlife eller Östen med resten, någonstans på vägen skulle det bli allvarligt knas och mycket skulle vara annorlunda. Eller för att utrycka det hela på enklast möjliga sätt: Ramones hade aldrig blivit det Ramones det var om de inte såg ut just som Ramones gjorde...

Yorath fick på sin tid jobb i ett band utifrån att vara den stolta ägaren av ett par coola boots. Bandet ifråga slet med en medlem som hade för ovana att dyka upp i replokalen iklädd en tröja hans morsa hade stickat till honom, även om han hängde på sig en creddig röd Rickenbacker så var det ingen pardon, grabben och den hemstickade tröjan skulle ut...!
De andra medlemmarna i bandet visste att undertecknad spelade på en vit Fender med svart plektrumsplatta, Sid Vicious och Paul Simonon style, en tung merit även det, men i och med att de aldrig hört det tänkta nyförvärvet spela en ton var det först och främst tuffa boots vs. stickad tröja som var utslagsgivande i det platserbjudandet som framlades då vi av en tillfällighet träffades på gatan en eftermiddag. Hälsningsfrasen lät kort och gott: "Snygga skor, vill du vara med i vårt band?" Svaret blev positivt och mina nya bandkollegor valde alltså att chansa, i stället för att behöva fortsätta dras med den tröja som en handarbetande morsa lagt mycket av sin själ i.

En mycket talande historia som understryker det hela är den när Noel Gallagher får syn på en snygg gitarr i ett butiksfönster, tänker "den måste jag ha", kliver in i affären och ber om att få prova. Affärsbiträdet frågar vilken sorts förstärkare han vill testa gitarren i, varpå Noel svarar "No, no...fuck the amp, bring me a mirror...!!"