Då var det klarrt!

Degerfors IF är klara för spel i Superettan även nästa år. En några dagar gammal nyhet vid det här laget, alltså ingen nyhet alls, men det måste ändå få sägas.
DIF var av de flesta tippade att kriga runt nedflyttningsstrecken innan säsongen startade, och efter de två första matcherna såg det inte bättre ut, två raka förluster gjorde att det mesta pekade i förväntat riktning: Nedåt.
Men sedan hände något, laget förstod att de var mycket bättre än vad förhandstipparna och de s.k. experterna sade och de började rada upp stormatch efter stormatch, med hemmavinsten mot Hammarby (4-2) som säsongens höjdpunkt. Fotbollspropaganda räcker inte för att beskriva den första halvlek DIF då bjöd på.
Efter 13 omgångar ledde Degerfors IF sensationellt superettan och många rodvita supporters fick allsvensk vittring samtidigt som man fick nypa sig i armen varje gång man kastade ett öga på tabellen.
Men hur länge fick Adam, Yorath och de andra grabbarna vara paradiset?
Väl, alldeles för kort förstås.
Bertilsson såldes till Kalmar mitt under säsong för att mest nöta bänk i Allsvenskan, ett fullständigt vansinnigt karriärdrag, Kung Solberg gick sönder, det tidigare så grymt säkra försvarsspelet började vackla och världen fick skåda ett tabellras av sällan skådat slag. Men, är slutet gott är allting gott, 1-1 borta mot Öster i helgen samtidigt som Jönköping förlorade mot Syrianska gör att DIF kan avsluta utan kniven mot strupen hemma mot Ljungskile på lördag. Platsen är bärgad och en underbar säsong kan, trots allt, skrivas in i historieböckerna!

Det roligaste under säsongen, förutom första halvan och att Samuelsson fortsatte att ösa in mål, är att Tjejmaffian har fått en grym feeling för DIF och Stora Valla. Varje vecka tjatas det om när vi kan åka på nästa match. Jag misstänker att det inte endast är själva fotbollen som lockar, utan i takt med att olika hormoner ökar, i alla fall hos de två äldsta medlemmarna av maffian, så handlar det lika mycket om att spana in vissa spelare på nära håll. Där är C. Lallet den stora favoriten om jag har förstått det hela rätt och tack vare sina sex mål och uppoffrande spel under hela säsongen kan Yorath helt klart tänka sig ett sämre svärsonsämne, under förutsättning av att han lämnar gitarren hemma när det vankas familjemiddagar...