Ärlighet varar längst?

När man påpekar för kassörskan i byns ende affär att hon missat att slå in en dosa snus á 40 riksdaler, kan man inte åtminstone förvänta sig ett "Tack" då...?

Kung av sand

Oj va hösten kom tidigt i år, tänkte Yorath och plockade redan förra helgen en halvfull platspåse med finfina kantareller. M tog direkt tag i saken, rensade, smörstekte och gjorde en pastasås vars doft i sig skulle rendera i minst ett par stjärnor i vilken Michelinguide som helst. 

Yorath fick, som första chefsplockare, förstås smaka innan alla andra och det blev tyvärr inte alls bra. Första tuggan lät som om man tuggade i sig krossad glas och så fortsatte det; varje munfull var hälften svamp / hälften grus och det vara bara att slänga skiten i den bruna papperspåsen. Grusade svampdrömmar om man säger så. Tråkigt värre, men Yorath kommer nog att söka revansch i svampskogen redan kommande helg....

FFF

Två vinyler blev även utbytet av fredagens besök i källaren.

UK Subs maxisingel Another Typical City (Involved In Another Typical Daydream) från -83. En parantes från Charlie Harper & Co. men med omslagsdesign av en viss Knox, misstänker att det kan vara samma Knox som var frontfigur i Vibrators och Fallen Angels.

The Pirates Skull Wars från -78. The Pirates var ett distinkt pubrockband som tveklöst inspirerade Bill Carter att bilda Screaming Blue Messiahs. Samma konsept; trio med bas, trummor och gitarr (Bill Carter spelade även han gitarr utan plektrum, precis som Mick Green i The Pirates) och ett jävla driv...