I morgon vankas det cupfinal, HIF mot HIF på ett slutsåld Söderstadion och för första gång på länge så känns det som om det är lite drag kring finalen i svenska cupen. Yorath tänker i alla fall slå ihjäl ett par timmar framför TV'n i morgon eftermiddag, och även om jag inte hyser några större sympatier vare sig för HIF eller HIF så kommer jag ändå hålla lite på HIF. Anledningen är förstås att på den fasta tipsraden jag lämnar in varje vecka redan har utnämnt HIF till segrare.
Annars är jag av den heliga överbevisning när det gäller den bespottade svenska cupen att det skulle öka intresse och status markant om man lyfte över titeln "svenska mästare" från allsvenskan till cupen i stället. Vinner man allsvenskan så är man allsvensk mästare samt att man får en chans att kvala in till Champions League (varför blir man alltid så osäker på hur league stavas när man skall skriva det?) och det är en belöning och morot stor nog för att satsa allt på att vinna serien anser jag. Titta bara på Norge, där blir man norsk mästare när man vinner "køppen" och där har som vi alla vet cupen en status som är bra mycket större än de samlade värdena i deras oljefonder, men det är ingen som fnyser åt betydelsen av att vinna den inhemska högstaligan av den anledning.
Yorath är inte överdrivet intresserad av ishockey, men jag känner ändå hur det irriterar mig nåt gränslöst att Färjestad tappar en säker 4-1 ledning på bortaplan mot Brynäs genom att släppa in tre mål på 38 sekunder (!?)
- - - - - - - - -
Yorath är inte överdrivet intresserad av ishockey, men jag känner ändå att det irriterar mig nåt gränslöst varje gång Bofors åker på stryk.
- - - - - - - - -
I och med att det uppenbart irriterar mig när Färjestad tappar en säker ledning och när Bofors Bobcats förlorar så är jag nog mer intresserad av ishockey än jag har förstått själv.
- - - - - - - - -
Någon har kommit på den briljanta affärsidéen att författa en bok som "avslöjar" att alla rykten du och jag har hört om Kung Carl XVI Gustaf stämmer. Kommer det dyka upp uppföljare som avhandlar de rykten som omger resten av familjen? Hur många bind lär det bli i slutändan, 6, 8 eller 14? Och vad säger egentligen Anna Lindmarker om det som var för känsligt att ha med i den första boken?
- - - - - - - - -
Finkultur på programmet för M och Yorath i kväll. Ett teaterbesök står för dörren och det med självaste Blaise i huvudrollen. Trevligt!
- - - - - - - - -
Apropå finkultur: Fåret Shaun mina vänner, Fåret Shaun! Ett fantastiskt bra barnprogram, åtminstone för oss "vuxna"...
"När Sir Alex Ferguson bekräftade att Wayne Rooney ville lämna Manchester United i förra veckan placerades anfallsstjärnan hos ärkerivalen Manchester City. Simon Hart, som är ett väldigt troget City-fan blev så glad att han gick till en tatueringsstudio och tatuerade in Wayne Rooney på ryggen. Rooney iklädd en City-tröja och med texten ”Rooney City Legend”. När Rooney på fredagen skrev nytt kontrakt med United satte han luften i halsen."
När euforin tar överhand samtidigt som förståndet köper en enkelbiljett till en plats dit man egentligen inte vill åka kan det bli svårt. Onödigt svårt. Det är lätt att sitta och skratta åt Simon Hart, att sitta och gotta sig i av att han hade lite väl bråttom att fira århundradets övergång som aldrig blev någon övergång. Men Yorath skrattar inte, Yorath sitter i samma båt som Hart. Bilden nedan visar hur min ryggtavla har sett ut sedan i somras, när Degerfors IF ledde superettan efter 13 omgångar...
Degerfors IF är klara för spel i Superettan även nästa år. En några dagar gammal nyhet vid det här laget, alltså ingen nyhet alls, men det måste ändå få sägas. DIF var av de flesta tippade att kriga runt nedflyttningsstrecken innan säsongen startade, och efter de två första matcherna såg det inte bättre ut, två raka förluster gjorde att det mesta pekade i förväntat riktning: Nedåt. Men sedan hände något, laget förstod att de var mycket bättre än vad förhandstipparna och de s.k. experterna sade och de började rada upp stormatch efter stormatch, med hemmavinsten mot Hammarby (4-2) som säsongens höjdpunkt. Fotbollspropaganda räcker inte för att beskriva den första halvlek DIF då bjöd på. Efter 13 omgångar ledde Degerfors IF sensationellt superettan och många rodvita supporters fick allsvensk vittring samtidigt som man fick nypa sig i armen varje gång man kastade ett öga på tabellen. Men hur länge fick Adam, Yorath och de andra grabbarna vara paradiset? Väl, alldeles för kort förstås. Bertilsson såldes till Kalmar mitt under säsong för att mest nöta bänk i Allsvenskan, ett fullständigt vansinnigt karriärdrag, Kung Solberg gick sönder, det tidigare så grymt säkra försvarsspelet började vackla och världen fick skåda ett tabellras av sällan skådat slag. Men, är slutet gott är allting gott, 1-1 borta mot Öster i helgen samtidigt som Jönköping förlorade mot Syrianska gör att DIF kan avsluta utan kniven mot strupen hemma mot Ljungskile på lördag. Platsen är bärgad och en underbar säsong kan, trots allt, skrivas in i historieböckerna!
Det roligaste under säsongen, förutom första halvan och att Samuelsson fortsatte att ösa in mål, är att Tjejmaffian har fått en grym feeling för DIF och Stora Valla. Varje vecka tjatas det om när vi kan åka på nästa match. Jag misstänker att det inte endast är själva fotbollen som lockar, utan i takt med att olika hormoner ökar, i alla fall hos de två äldsta medlemmarna av maffian, så handlar det lika mycket om att spana in vissa spelare på nära håll. Där är C. Lallet den stora favoriten om jag har förstått det hela rätt och tack vare sina sex mål och uppoffrande spel under hela säsongen kan Yorath helt klart tänka sig ett sämre svärsonsämne, under förutsättning av att han lämnar gitarren hemma när det vankas familjemiddagar...
For my gorgeous taste in music, my generous intellect and my killer sense of humor,
this blog is dedicated to myself...forever the coolest guy in the room...