Jag hajar till när två av originalmedlemmerna, ett tvillingpar med identiska vithåriga peruker, berättar om en studio i Kungälv som de investerade alla sina intjänade pengar i. Studion hade haft besök av en rad olika celebriteter, både Abba och Staus Quo var där på sin tid och spelade in, innan studion gick i konkurs på sjuttiotalet någon gång för att senare återupplivas och drivas vidare av andra.
-Fan!, säger jag till M, den studion har jag varit i!
The Easter Bunnys, Yoraths första riktiga band, fick 1983, av någon anledning som fortfarande är högst oklar, för sig att en stor studio i Kungälv var det naturliga stället att spela in sin första (och enda) demotape. Studion var som sagt stor, den var onödigt dyr och inspelningen rattades av en kille som het Erik i förnamn och Lihm i efternamn, något vi tyckte var rätt så lustigt då en av Easter Bunnys medlemmar ansåg att Ramones Now I Wanna Sniff Some Glue inte bara var en låttitel utan mest av allt en uppmaning. (Herr Lihm skulle förövrigt några år senare dyka upp som pianist i...Vikingarna!?). Fyra låtar sattes på band under en helg, varav Lihm bidrog med piano på en, och ett par av titlarna var odödliga klassiker som Up From The Basement och Fucking On The Graveyard med textrader som kunde låta så här:
The winter is over
The summer is here
The kids from the basement
Is coming up for air
och
I saw her lay there
with a fly in her eye
I felt horny
And asked my self why?
(Jag får rodnande och lite lätt motvilligt erkänna att den senare är författad av ingen mindre än en Yorath med textförfattarambitioner)
Vi kopierade demon i fyra ex, alltså ett exemplar till varje bandmedlem och sedan åkte vi hem efter en hektisk helg i Kungälv utan vetskap om att både Status Quo och ABBA gjort samma sak några år tidigare. Yorath gav sedan en blöt kväll bort sitt exemplar av demotapen till en totalt ointresserad musikjournalist, vilket i sin tur förstås inte resulterade i någonting...
